Close-Up: Anna

Jag kan nog sammanfatta 2011 som ett bergochdalbaneår, som jag så många gånger förr skrivit, vilket betyder tufft, slitigt, stressigt, nedvärderande, omotiverande, psykiskt och fysiskt påfrestande, omtumlande men också spännande, lärosamt, motiverande, värdefullt, roligt osv.

Man kan säga att mitt år började riktigt bra och slutade likaså. Det var tiden i mellan som var påfrestande men som även gav mig en helt ny syn på livet!

Efter 3 tuffa månader (under 2010) utan att egentligen lärt känna någon på företaget fick jag så in en fot i ett gäng under Januari månad. Vi gjorde allt möjligt tillsammans och jag kände mig äntligen delaktig. Jag fick äntligen använda mig av mig tyska och hackade mig fram på det lilla jag kunde. Men allt efter att tiden gick fick jag även känna på hur det kändes att bli totalt utfryst och hur elaka tjejer egentligen kan vara genom att ignorera människor pga svartsjuka. Som tur var hade jag alltid Jake kvar på min sida. Sedan kom min bror på besök och vi hade helt underbara dagar tillsammans. Några veckor senare kom även mina underbara vänner Jenny & Camilla på besök och jag kunde äntligen känna mig som mig själv igen. Det är tufft att behöva utlämna sig så hela tiden för att finna nya bekanta, vilket i mitt fall ledde till att jag tappade en del av mig själv på vägen.

Efter detta umgicks jag i stort sett bara med Jake, vilket kändes helt ok eftersom vi alltid hade så kul tillsammans. När jag trodde att allt var på väg i rätt riktning kom så nästa dipp och min hjärna levde rövare med mig...Kan man verkligen vara bara vän med en kille? Mitt i allt detta fick vi även mer och mer att göra på jobbet och jag måste hitta en ny bostad. Allt på en gång. Stress, stress, stress! Jag fick ont i magen. Jag kan tänka mig att detta var ett varningens tecken på att jag måste bestämma mig för hur jag skulle fortsätta. Var jag verkligen lycklig? Som tur var tog jag mig en veckas semester och åkte hemåt. Min mamma var min stöttepelare när jag bröt ihop och sedan kunde det helt enkelt bara gå uppåt! Midsommar var som vanligt underbar tillsammans med dem jag trivs bäst med och älskar mest i hela världen.

Som ni läst om var sommaren alltså upp och ner. Jag lärde känna lite nytt folk, var ute och festade en hel del, arbetade ännu mer och tyckte nog allmänt mest synd om mig själv. Detta vände någon gång i Augusti. Då var jag än en gång hemma i Sverige och var på bröllop för min finaste Halmstad-Sofia och henne Trollhättekarl Andreas. Vilket bröllop! Några veckor senare var jag på ännu ett bröllop då en av mina studenter gifte sig med sin älskade. I samma veva satt vi allt oftare vid Späti efter jobbet och drack en öl. En era jag aldrig kommer att glömma. Där kunde man komma och gå som man ville och ibland drack man en öl, andra dagar satt man till klockan 12 på natten och skrattade. Här fick man äntligen ett hum om de andra kollegorna!

Vad som också fick mig att inse ett och annat var ytterligare en romans. Den var kort och koncis, men ack så lärosam då jag insåg vad jag egentligen behöver men framförallt förtjänar!

Ja, Oktober och November handlade sedan mest om att vara sjukt trött på jobbet, men att stå ut eftersom jag visste att det skulle bli omstruktureringar, men även att mer och mer lära känna mitt team och framförallt mina "angels". Ja, det är nog en historia i sig som kommer att bli väl omtalad under år 2012.

Under November var jag även hemom för att fira mammas 60-årsdag och jag insåg att jag behöver dessa små långhelger för att hitta ro i själen. December var egentligen förändringarnas månad. Då började vår nya chef och vi fick nya arbetsuppgifter. En dröm jämfört med innan. Fast med nytt jobb kommer även nya förpliktelser. Vi får se vart detta tar mig.

För mig var iaf sista veckan av 2011 en vecka då jag fick vilat upp mig, samlat ny energi och umgås med dem jag mest av allt tycker om för att så kunna återvända till ett numera oförutsägbart 2012 i underbara Berlin!